Alla mina vänner!
Igår va Liam sju månader, i sju månader har han varit här hos oss.
Inte ens så länge som han låg i magen har han varit hos oss ännu, ändå känns det som han funnits jätte länge =)
Ibörjan när han kom då räknade man dagar, nu är han 1 dag 2 dag 3 dag osv. Sen övergick det till veckor och nu räknar man månader.
Så det dröjer nog inte länge förän man börjar räkna åren istället för dagar, veckor och månader..
Men det jag tänkte skriva om var ngt helt annat egentligen, vet att man brukar jämt tänka vad gjorde jag innan jag fick barn,att barn är meningen med livet m.m.
Men ja vet exakt vad jag gjorde innan jag fick barn, och jag tyckte inte mitt liv var innehållslöst.
Jag umgicks mkt mer med alla mina underbara kompisar helt enkelt, och det är de som fått stå lite åt sidan just nu.
Men visst träffar jag de fortfarande mkt, och för varje dag som går så försöker jag att leva mer och mer som förr att hinna med en del av de som jag gjorde innan jag fick barn.
Det är inte lätt men det är något som jag känner att jag måste hinna med för att kunna må bra själv, utan mina vänner är jag inte mkt.
Nu menar jag inte att jag inte älskar att umgås med min son, det gör jag och jag skulle kunna sitta och kolla på han i evigheter, men jag vill inte leva i en "mamma och barn bubbla" jag vill kunna ha kvar mina kompisar och hinna vara mig själv samtidigt som ja är mamma.
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag helt plötslitgt har försummat alla, jag vill ha kvar mina nära vänner.
Och de som jag har kvar de vet jag att de förstår att jag inte har all tid i världen längre, men de finns kvar ändå för de vet att ja tar mig tid för de så ofta ja hinner och har ork.
Och för de spelar det ingen roll om det är ett barn med, de leker med en gärna med Liam samtidigt som de umgås med mig.
Och de är de vänner som ja vill ha kvar resten av mitt liv <3
Inte ens så länge som han låg i magen har han varit hos oss ännu, ändå känns det som han funnits jätte länge =)
Ibörjan när han kom då räknade man dagar, nu är han 1 dag 2 dag 3 dag osv. Sen övergick det till veckor och nu räknar man månader.
Så det dröjer nog inte länge förän man börjar räkna åren istället för dagar, veckor och månader..
Men det jag tänkte skriva om var ngt helt annat egentligen, vet att man brukar jämt tänka vad gjorde jag innan jag fick barn,att barn är meningen med livet m.m.
Men ja vet exakt vad jag gjorde innan jag fick barn, och jag tyckte inte mitt liv var innehållslöst.
Jag umgicks mkt mer med alla mina underbara kompisar helt enkelt, och det är de som fått stå lite åt sidan just nu.
Men visst träffar jag de fortfarande mkt, och för varje dag som går så försöker jag att leva mer och mer som förr att hinna med en del av de som jag gjorde innan jag fick barn.
Det är inte lätt men det är något som jag känner att jag måste hinna med för att kunna må bra själv, utan mina vänner är jag inte mkt.
Nu menar jag inte att jag inte älskar att umgås med min son, det gör jag och jag skulle kunna sitta och kolla på han i evigheter, men jag vill inte leva i en "mamma och barn bubbla" jag vill kunna ha kvar mina kompisar och hinna vara mig själv samtidigt som ja är mamma.
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag helt plötslitgt har försummat alla, jag vill ha kvar mina nära vänner.
Och de som jag har kvar de vet jag att de förstår att jag inte har all tid i världen längre, men de finns kvar ändå för de vet att ja tar mig tid för de så ofta ja hinner och har ork.
Och för de spelar det ingen roll om det är ett barn med, de leker med en gärna med Liam samtidigt som de umgås med mig.
Och de är de vänner som ja vill ha kvar resten av mitt liv <3
Kommentarer
Trackback
